Hur känns det nu?

I mörkret och en lekplats mitt i natten. I gruset glänste diamanter.

Massmedier. Och filosofi kring statistik. Oh du sköna söndag. Kokar kaffe mellan raderna och sneglar på ljudlös television. Och det mörknar.

Inte så, men din näsa ser ut som att du har plastikopererat dig. Alltså, jag menar, en sån näsa man vill ha.
Är på en mycket trevlig middag hos Mu. Vi pratar om plastikoperationer i Polen. Vi pratar om yoggi och bananer. Vi äter marängsviss och vi pratar minnen. Sådana man vill glömma, och sådana man vill behålla. Vi pratar om pojkvännen som hade sönder bilen och husets tre fönsterrutor. Och vi pratar om mordet på akvariefiskarna.

Det är lika bra att sätta eld på alltihop.

Jag drar ner mössan längre ner över öronen. Och så tänker jag på Lo och de smälta nylonstrumporna. På trettonåriga fötter i ett norrländskt landskap och för kalla Converse. Och jag tänker att snart är det inte kallt längre. Och jag tänker att snart känns det annat. Och snart har det gått ett år. Igen.

Och allt som borde kunnat hända händer.