By Your Side

"Det var jämt du som sa till mig att göra något. Jag fick alltid gå och handla när vi var ensamma hemma hos någon av oss; du sa till mig att det och det skulle vi ha och så gick jag ned till affären och skyndade mig sedan tillbaka, så lycklig över att se dig nöjd när jag ställt upp kassarna på köksbordet och du plockade upp varorna ur Seven-Elevenpåsarna.

Det jag inte riktigt tyckte om, var när jag det sista året skulle gå till systembolaget och köpa sprit, då det bara var jag som kunde göra det. Teoretiskt sett så kunde du ju också gå och handla mat. Men det var bara jag som kunde gå på systemet och köpa sprit och det fick mig att känna mig så... jag vet inte, sorgsen, vemodig; något stort och tjockt som gjorde ont i bröstet, som en stor oljeklump som man sett på någon katastrofdrabbad strand på TV. Ungefär en sådan tjock trögflytande svart klump i mitt bröst när jag stod där i kön (det var längesedan, innan de började med kölappar) och väntade på min tur. Och så insamlingsbössan som alla stoppade växeln i när de betalat sin sprit.
Kanske var det då jag började känna mig gammal. Liksom gammal och tragisk. Det kunde stocka sig i halsen på mig när jag tittade runtomkring mig och såg par och barnfamiljer och pensionärer och alkoholister och fick den här känslan av att alla människor omkring mig var fullständigt meningslösa och att jag nu var en av dem. Ibland var jag tvungen att lämna kön och gå ut på gatan en stund och få lite frisk luft innan jag kunde gå in igen.

Men inget av det där kände du till."

-Per Hagman, POOL

It´s My Party And I Cry If I Want To

Jag lagar punkteringen på mitt däck. Jag spänner ekrarna med ett instrument jag lånat av B. Sedan blir jag sådär svart om händerna som cykelhandlaren. Han som bodde på vår gård när jag var liten.

Jag bryter mot lagen om enkelriktat fyra gånger på väg till jobbet. Nu när man är stor så måste man följa trafikreglerna när man cyklar. Hålla sig på gator istället för trottoarer. Stanna för rött ljus. När man var liten var det mer som en lek.

Nu när man är stor så borde man kunna bete sig som en vuxen. Men det kan man inte.

Heart Of Gold

När jag tänkte på dig, kände du mig? Genom antennerna och satelliterna.

Ett minne; Vi kör följespot. Instruktionen lyder; you and you take fifty and you take the other guy. Och hur jag efter ett tag inser att det jag är rädd för sker; hur jag blandar ihop fifty med the other guy. Det här gör vi aldrig om.
Hur jag och Mörkrets Furste dagen därpå sitter uppe i scentaket fastspända i någon slags sele och tror att vi ska dö en smula.

Ett nyare minne; Festival. Håkan sjunger. Hurricane gråter. Det regnar konfetti.

Och det kan hända att det blir en del gafflande i natten också.

Vad Har Du På Hjärtat?

Ibland slutar man aldrig att känna sig som ett barn. Alternativt ansvarslös tonåring. Ibland snurrar jorden några varv för fort. Ibland blir det fel. Ibland blir det bra igen.

Och vi har fortfarande blåmärken och skrubbsår på benen. Och getingar är fortfarande läskigt. Och vi dricker fortfarande saft i djupa klunkar.

Ty vi är vinden.