The Sky Was so Blue

"Jag faller som en fura när jag går in i dig"

När jag är liten bor det en blind katt på vår gård. Alla barnen är rädda för den blinda katten och en gång river han ett barn i ansiktet. Klappa inte den blinda katten säger de vuxna.

Vi sitter ute på däcket, vi diskuterar lite löst kring begreppet godhet, sådär som man lätt gör. Hur endast en del människor, kan tillskrivas detta adjektivet god.
Ingen djupare analys såsom att människan är synonym med sina handlingar. Bara helt enkelt; god passar endast för vissa, vi andra dödliga får nöja oss med trevlig eller dylikt.

Det finns många som låtsas vara ödmjuka, men som i verkligheten är arroganta ända in i märgen, skriver han. Utan att ens reflektera över sitt eget.

Låts:as medvetet ge sken av eller föreställa sig som sant: hon -ades att hon inte hörde, hon -ades att hon inte brydde sig

Take It All, Or Leave Me Alone

"Telefon till dam på linje sju, dam har telefon på linje sju."

Jag får börja tolv idag för att kunna sova ut. Ironiskt nog har jag inte sovit en blund sedan klockan nio.

Ibland förstår man inte meningen allt; Scientologerna, skolgymnastik, att cykla trettio mil, eller för all del löpning. Ibland är allt väldigt simpelt. Och ibland finns det ingen mening. Och saker bara blev.

Min största önskan; att allt pollen i världen dör.

Peppen inför ikväll är stor. Mycket stor.

Sommaren I City

"Du var inte rädd, du var feg"

Idag; är en sådan där dag då jag skulle ha hunnit med mycket. Men hann med mycket lite.

Ett minne; "Man ska inte fly ifrån något man inte kan återvända till" står det i ett sms jag får från en vän. Jag sitter på en buss på väg till Oslo. Det råkar falla sig så att jag dagen innan spenderat kvällen i allt för många goda shotars lag. Jag mår väldigt illa. En ofrånkomlig situation helt enkelt. Och busstoaletten är just så liten som busstoaletter brukar vara. Jag går ut igen och sätter mig på min plats. Känner mig som världens sjukaste människa och försöker hålla munnen stängd resterande tid av resan.

Jag känner mig sällan särskilt modig. Ibland händer det att jag kastar mig ut ifrån plan, eller från broar (med rep i foten) som för att motbevisa mig själv. Men det är inte samma sak, jag vet det.

Jag och Mörkrets furste har köpt rabarber. Vi ska göra rabarberpaj. Nu kan allt hända.

But You´ve Gotta Make Your Own Kind Of Music

Men nej, för jag har inte sett nån som dig än.

Jag har; lärt mig 1900-talets alla presidenter i USA. Är allt detta för att slippa plugga.

Igår; är jag på väg hem ifrån Riorio. Vill du följa med hem till oss? Från utanför elvans klockan halv fyra, nej det känns inte som det va. Brukar du ha glasögon annars frågar hans kompis. Jag känner igen dig. Jag känner igen dig också, det var på 16 bussen. Jag kom på och var väldigt upprörd. Just det säger han. Vad häftigt. Du var en cool tjej minns jag att jag tänkte. Sedan går jag hem.

Jag har problem med att släppa. Ibland får jag känslan utav att mina vänner vill ta mitt huvud och dunka in det i närmaste vägg. Ibland tänker jag att det kanske inte är en sån dum idé trots allt.

Och man går till den där båten. Och man står på den där båten. Och man går hem från den där båten. Och allt är annorlunda. Och allt är samma.

Börjar allting om nu?