There Is Always A Moment

I don´t believe in an interventionist God,
but I know, darling, that you do

Jag lämnar ett rött äpple på katedern. Echaufferad skolflicka.
Att vara modig; att handla utan fruktan för konsekvenser och följder. Betyder det inte då att vi kan känna mod först när saker inte längre betyder något för oss?

Det finns alltid ett ögonblick sägs det. Ett ögonblick då man väljer. Då man bestämmer sig för hur det ska bli. Då man fortfarande har möjligheten.

Och mästerkatten strör blommor omkring sig i dubbel bemärkelse. Och det gör mig glad.

I´m Your Social Worker

Det går an eller Jag vill ju bara va med dig

Denna brist på koncentration börjar ta en allt mer infernalisk form. Hej då tenta. Hej Jakob och Majli.

Jag och M diskuterar dödssynder. M:s favoritdödssynd är Lättja. Min är girighet. Lätt.

Vad gäller På Spåret så säger Mörkrets Furste att det är ett sådant program som man aldrig vill ska ta slut. Som med TP ungefär. Men någon gång tröttnar man ju? Jojo säger Mörkrets Furste, någon gång måste det ju sluta.

Det är kallt. Veden är slut. Jag borde göra massa saker.

Var de det hela?

Can I Walk With You

If nothing ever changed, there´d be no butterflies.

Går till Brogyllen med Mörkrets furste och äter Gustav Adolfs -bakelse. Det är små chokladansikten på alla bakelser. Vilken som är den ursprungliga versionen verkar oklart.

Vilken dålig bild ni har på er TV säger de när de kommer hem till oss. Men vi ser det inte längre. Vi tycker helt enkelt att den är helt okej. Och det är bara en av alla obehagliga egenskaper i människans person.

Perspektiv är ett bra ord. En bra grej. Men är inte förutsättningen då en icke homeopatisk livsmiljö? Och det verkar ju typiskt omöjligt.

Cuz If You Liked It Then You Should Have Put A Ring On It

"Man kan inte vara kär i mig i tio år, jag förtjänar inte det, mig är man kär i under ett halvår. Högst"

Det är fest. Mörkrets furste pratar om hipsters som bor i grottor och kommer fram under särskilda tillställningar. Folk dricker gratissprit, trängs och spiller på heltäckningsmattor.
Maj får blåbärssoppa på sin kjol. Jag får ett sms som lyder "sluta HATA mig".
Och gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det var afton. Och det var morgon. Den första dagen.

Den första dagen; vi dricker kaffe. Vi pratar om squash. Vi pratar om genetik. Och vi pratar om balett.

Och visst är det så att det finns saker som man måste göra. Ord man måste säga. Annars är man ingenting annat än en, ja du vet.

Survivor

Drifwer dagg, faller rihm

Vi promenarar i höstkvällen. Vi pratar om tysta vinternätter och om hur vacker hösten är, sådär som man ofta gör när det ligger en massa löv på marken. Sedan pratar vi om att det är övergången mellan årstider man gillar. Början av något. Och sedan; slutet av något.

Idag; Äter lunch på det synlig-gömda caféet. Pratar om framsteg. Och sedan får vi se.

Mörkrets förste har fått pesten. Hon hostar och hostar, och jag försöker värja mig med ingefära, vitlök, kors och böner. Finns det någon nåd?

Drifwer dagg, faller rihm, alldrig kommer jag til fästemö min

Why Don´t You Try

Att leva är så häpnadsväckande att det lämnar mycket litet utrymme för andra sysselsättningar

När måndagen känns som en smäll i ansiktet önskar man att man lyssnat på kloka ord om god planering och vikten av förutseende. Men man glömde. Man glömde bort det igen.

Om man kliver ut i sank mark och står still på samma plats en längre stund, då sjunker man så småningom så pass djupt ner att vattnet når över stövelkanten. Och när det väl gör det; så fyller det stöveln snabbt. Man hinner inte dra åt sig fötterna alls. Sedan tjippar det hela vägen hem.

Veckans kul; att man kan kasta om de första bokstäverna i för och efternamn.
Veckans tråk; att vardagsbestyr är viktigare än ordlekar.
Veckans hopp; att Maj ska baka bullar.

Thank You Disillusionment

(Nu har jag ändrat så att man kan kommentera dårå.)

Jag och Axel äter sushi.
Vi diskuterar medeltiden. Så som vi ofta gör över en lunch. Hur tråkig den var, och hur mörk den var.
Vi diskuterar arvsynden. Hur onice det måste ha varit för det stackars medeltidsfolket att gå runt och bära den på sin axlar. Tack för den Adam, äpplelover.

Nu är det en annan tid. Eller?
När man känner samma sak som för ett år sedan. När en idé om en citron begrundas med stor respekt. När medeltiden känns så nära. När ett linjärt synsätt känns längre bort än ett cykliskt. Då undrar man, om det verkligen är en annan tid.

Om vi hade haft något mjöl hemma, så hade jag gjort pannkakor nu.

Otium

"Så säger man bara hälften, för man vågar inte säga allt, för man vill inte vara en förlorare."

Det finns ingen Gyllene Medelväg. Det är antingen för mycket eller för lite. Lagom är endast en kaffestorlek på ett kaffeställe.
Att göra mycket blir att tänka lite. Att göra lite blir att tänka mycket. Men hon som häller upp mitt kaffe har det vackraste leendet i världen.

Och Aeneas reser ifrån Dido till Italien för att bygga Rom. Och Dido tar sitt liv för att Aeneas reser ifrån henne till Italien för att bygga Rom. Av en slump, sådär som det ofta blir, stöter de på varandra i dödsriket, sådär som man ofta gör. Men hon vägrar att säga honom ett enda ord. Hon stirrar bara stint ner i marken. Sedan ses de aldrig mer.

Och kanske är det bättre att säga lite än att inte säga något alls?

The Look

Nätterna känns igen

morgonen kommer sen
Vaken i månskensregn

En helg är en helg är en helg. En lång helg.

Fredag; Fest på ställe som senast besöktes på studentdagen.
Lördag; Fest, Roxette, studentmössa.
Söndag; Kaffe, syster, katatoni.

Och det finns saker som aldrig förändras. Det kommer alltid att finnas dem, man önskar att man hade lärt känna bättre. Och det kommer alltid att finnas dem man aldrig önskar känna: http://www.youtube.com/watch?v=r36Xc0GG4iQ

Brukar hon fundera om det är för sent
Hon andas ut och blundar
Undrar om han vet

Bubblare; kusinen som aldrig gick upp.

I Like It, But I Don´t Need It

"Du bara inbillar dig, att ditt lidande är det tyngsta på jorden. Men det finns väl andra, som ha haft det värre än du.”

Hämtar Alice på dagis. Går till Zenitparken. Lagar lax och pasta. Alice läser för mig. Jag läser för Alice.
Senare; Dricker kaffe med Agnes. Går hem på löven. Allén har aldrig varit så vacker.

Ser man närmre på saker och ting så verkar det vara så att allt har både för och nackdelar. Som t.ex. att kaffe motverkar levercancer men samtidigt ger fläckar på tänderna. Eller att; ska man vinna något så måste man vanligen också satsa. Och så vidare till oändligheten.

Only Love Can Breake Your Heart

Smaken av Bananaskids påminner om barndom. Liksom Refresh, melontuggumin och fantomenklubbor. De bjuder på någon slags banankola på muffins-med-mera i veckan, smaken påminner om bananaskids.

Vi åker till Malmö. Äter på Max i Halmstad. Äter älgbiff. Går på Babel. Går på svartklubb. Äter falafel. Åker hem. Äter på Max i Halmstad.

Söndagspromenad med mamma och Björn i Botaniska. Mammas teori om varför det heter Indiansommar (läs britt om så önskas) är oerhört roande. -Hörru Tummelisa där är ett blad, sätt dig på det och flyt iväg någonstans.
Sedan; kaffe på vita bandet, eller vad det heter, lite olika beroende på vilket århundrade man är född under.

Man förlorar mer tid när man försöker vinna tid sägs det. Någon sa en gång att tiden är det längsta avstådet mellan två punkter. En annan att tiden läker alla sår.

Hello Stranger

Äter mer än vad man vill. Äckligare än vad man vill. Mår mer illa än vad man förtjänar. Jag äter aldrig mer buffé. Aldrig.

Han säger; Varje helg är det fredagsmys. För att det ska vara så. Varje helg köper de chips och dip. Varje helg går de till tacohyllan och köper tacos. För annars blir barnen ledsna.
Och jag tänker; Varje helg är det fest. För att det är så. Varje helg köper de öl och fish. Varje helg går de till elvans och köper hamburgare. För annars blir barnen ledsna.

Går omkring på gatorna med Mallaballa. Vill köpa något. Men hittar inget. Idag är en sådan dag; där varje minut känns som slutet på en film.

A Young Summer´s Youth

Det är en tröst att hösten är så vacker

Igår; jag viker kläder med hjälp av en vikbräda som det står Rocky på. Jag har jeanskjol och T-shirt med tryck på mig. För mig själv tänker jag att det är på den tiden då Rocky fortfarande finns.

Idag; Dricker kaffe med A i allé. Träffas av ett löv. Dricker mer kaffe med rullväska och DN.

Nu; Åker tåg.

En del utav oss slutar aldrig leka. Andra slutar aldrig låtsas. Fördelen med det förstnämnda är; att man vet att det bara är en lek. Problemet med det sistnämnda är att sanningar bara går att bortse från till en viss grad. Att lögner hinner ikapp. Och att en lögn; så lätt kan sluta med att man skjuter sin dotter, sin fru och alla djuren på ens stora fina gård i huvudet.

Min vän Mästerkatten leker, men hon låtsas inte. Hon vet att livet kan ge många gråa hårstrån. Men hon skall inte misströsta för det; snart få hon ta på sig sina blanka stövlar och sparka omkring i höstlöven. Då blir allt bra.

Men; vart ska vi nu gå?

Yesterday, Today & Probably Tomorrow

"Jag ska typ såhär börja skaffa mig en massa rutiner"

Idag; Det är sommarvarmt men folk går redan klädda redo för hösten.
Går på en introduktion, som är ungefär sådär spännande som introduktioner kanske brukar vara.

Sedan; Regn.

En del dagar är sådana; då man ser någon röra på munnen men inte förstår vad som sägs. Då en liten unge som äter korv på sushistället är ful och äcklig istället för söt och charmerande. En del dagar är sådana, att man vill hoppa över dem.

Hellre allt än ingenting alls. Eller?

By Your Side

"Det var jämt du som sa till mig att göra något. Jag fick alltid gå och handla när vi var ensamma hemma hos någon av oss; du sa till mig att det och det skulle vi ha och så gick jag ned till affären och skyndade mig sedan tillbaka, så lycklig över att se dig nöjd när jag ställt upp kassarna på köksbordet och du plockade upp varorna ur Seven-Elevenpåsarna.

Det jag inte riktigt tyckte om, var när jag det sista året skulle gå till systembolaget och köpa sprit, då det bara var jag som kunde göra det. Teoretiskt sett så kunde du ju också gå och handla mat. Men det var bara jag som kunde gå på systemet och köpa sprit och det fick mig att känna mig så... jag vet inte, sorgsen, vemodig; något stort och tjockt som gjorde ont i bröstet, som en stor oljeklump som man sett på någon katastrofdrabbad strand på TV. Ungefär en sådan tjock trögflytande svart klump i mitt bröst när jag stod där i kön (det var längesedan, innan de började med kölappar) och väntade på min tur. Och så insamlingsbössan som alla stoppade växeln i när de betalat sin sprit.
Kanske var det då jag började känna mig gammal. Liksom gammal och tragisk. Det kunde stocka sig i halsen på mig när jag tittade runtomkring mig och såg par och barnfamiljer och pensionärer och alkoholister och fick den här känslan av att alla människor omkring mig var fullständigt meningslösa och att jag nu var en av dem. Ibland var jag tvungen att lämna kön och gå ut på gatan en stund och få lite frisk luft innan jag kunde gå in igen.

Men inget av det där kände du till."

-Per Hagman, POOL

It´s My Party And I Cry If I Want To

Jag lagar punkteringen på mitt däck. Jag spänner ekrarna med ett instrument jag lånat av B. Sedan blir jag sådär svart om händerna som cykelhandlaren. Han som bodde på vår gård när jag var liten.

Jag bryter mot lagen om enkelriktat fyra gånger på väg till jobbet. Nu när man är stor så måste man följa trafikreglerna när man cyklar. Hålla sig på gator istället för trottoarer. Stanna för rött ljus. När man var liten var det mer som en lek.

Nu när man är stor så borde man kunna bete sig som en vuxen. Men det kan man inte.

Heart Of Gold

När jag tänkte på dig, kände du mig? Genom antennerna och satelliterna.

Ett minne; Vi kör följespot. Instruktionen lyder; you and you take fifty and you take the other guy. Och hur jag efter ett tag inser att det jag är rädd för sker; hur jag blandar ihop fifty med the other guy. Det här gör vi aldrig om.
Hur jag och Mörkrets Furste dagen därpå sitter uppe i scentaket fastspända i någon slags sele och tror att vi ska dö en smula.

Ett nyare minne; Festival. Håkan sjunger. Hurricane gråter. Det regnar konfetti.

Och det kan hända att det blir en del gafflande i natten också.

Vad Har Du På Hjärtat?

Ibland slutar man aldrig att känna sig som ett barn. Alternativt ansvarslös tonåring. Ibland snurrar jorden några varv för fort. Ibland blir det fel. Ibland blir det bra igen.

Och vi har fortfarande blåmärken och skrubbsår på benen. Och getingar är fortfarande läskigt. Och vi dricker fortfarande saft i djupa klunkar.

Ty vi är vinden.

Where Do You Go To My Lovely

When do we stop looking?

Igår; himlen öppnar sig. Folk söker skydd under parasoller och vad som helst. Syndafloden, tänker kanske en del. Eller också; bara vanligt vatten.

Idag; att fyra timmar kan vara så länge. Mer vatten. Mer film.

Som i det där skolexemplet man läste i SO-böckerna för länge sedan; att se saker genom olika glasögon. Som; vad var det jag såg som inte du såg. Eller; vad var det du såg som inte jag ser.

Catcher In The Ray

Efter fred kommer lördag

Jag tar cykeln till slottskogen för att ta den där bilden av August Kobb. August är ett stenansikte i berget. En gång för länge sedan var han en av parkens grundare och eldsjälar. August ansikte sitter högt upp. Berget är något svårklättrat och det enda sättet att komma upp är att förtränga alla tankar på en väg ner.
Det är vid sådana tillfällen; när man står tryckt mot en klippvägg, balanserandes på en fot, som man kan komma att ifrågasätta sig själv i form av mumlande svordomar. Sedan får man kanske handsvett och undrar hur länge till man kan hålla taget.
När jag var liten tävlade vi om vem som kunde klättra upp och ta honom i näsan, säger han. Vi klättrade upp i den där skåran. Men jag minns också att det inte fanns någon väg ner. Att vi fick hjälpa varandra att hasa längs klippan på mage. Hur har du tänkt att du ska komma ned? Jag tänkte nog inte alls.
Så den gamle mannen sträcker upp sina händer och håller i mina fötter, du får inte vara rädd säger han. Och det är jävligt läskigt. och jag hade aldrig kommit ner.

Och så kom äntligen regnet.

Finish Wath You Start

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Vi åker till Halmstad. En stor vattenmelon försvinner. Vi leker lekar. Vi badar i havet. Vi kör lite fel. Vi kör hem.

Livet är så; att man inte alltid vet. Till exempel var det en dum idé att slå ihjäl alla de där katterna då det senare skulle visa sig att det var alla de där råttorna som bar på pesten. Men det kunde man ju helt enkelt inte veta.

Love Is Strange

You look at Africa, and you say; the situation in Africa is very bad. But we look at you and we say look, the situation in the western countries is very bad

Och jag och A cyklar. Vi går till en massa barer, vi dricker en massa öl. Men mest av allt vill vi bara cykla. För vi är som Pharell i den där videon som gick på MTV för en massa år sedan.

När jag blir stor ska alla som tycker om varandra gifta sig och vara vänner och leva lyckliga i alla sina dagar.

Halmstad Baby.

Burning, Yearning

Och människorna sveddes av stark hetta, och de hädade gud.

De säger på radion att det brinner på trehundra ställen i Kalifornien. Och så svarar Amy Diamond på frågor.

Han har inga tänder i främre delen av käken. Om flour hade ett motsatsord så är det så jag skulle beskriva hans andedräkt. Han säger att han önskar att det fanns en stämpel som gick igenom den enorma bunten papper han är på väg att signera. Jag svarar att det är ett uppslag för en uppfinning. Han har alltid drömt om att uppfinna något. Jag med. Jag förklarar att jag för en tid sedan kommit på att uppfinna en vitlökspress som är enklare att rengöra. Men att någon sedan förklarat att det redan finns.

Erase And Rewind

Sjung vackert i skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.

Helgen; mellanöl och nya vingslag. När en båts avloppssystem går sönder börjar en annan brinna. På annat håll smids planer på att bränna ner den där ön där många vägar möts. Och kanske är det så, att något stort är på väg att hända.

Idag; Det finns ingen ergonomi i världen. J bjuder på mat och jag promenerar tre steg i regnet.

Och ibland är det så att den som brukar bli buren bär. Eller att det blir mulet just när man smort in sig med hög solskyddsfaktor.

The Sky Was so Blue

"Jag faller som en fura när jag går in i dig"

När jag är liten bor det en blind katt på vår gård. Alla barnen är rädda för den blinda katten och en gång river han ett barn i ansiktet. Klappa inte den blinda katten säger de vuxna.

Vi sitter ute på däcket, vi diskuterar lite löst kring begreppet godhet, sådär som man lätt gör. Hur endast en del människor, kan tillskrivas detta adjektivet god.
Ingen djupare analys såsom att människan är synonym med sina handlingar. Bara helt enkelt; god passar endast för vissa, vi andra dödliga får nöja oss med trevlig eller dylikt.

Det finns många som låtsas vara ödmjuka, men som i verkligheten är arroganta ända in i märgen, skriver han. Utan att ens reflektera över sitt eget.

Låts:as medvetet ge sken av eller föreställa sig som sant: hon -ades att hon inte hörde, hon -ades att hon inte brydde sig

Take It All, Or Leave Me Alone

"Telefon till dam på linje sju, dam har telefon på linje sju."

Jag får börja tolv idag för att kunna sova ut. Ironiskt nog har jag inte sovit en blund sedan klockan nio.

Ibland förstår man inte meningen allt; Scientologerna, skolgymnastik, att cykla trettio mil, eller för all del löpning. Ibland är allt väldigt simpelt. Och ibland finns det ingen mening. Och saker bara blev.

Min största önskan; att allt pollen i världen dör.

Peppen inför ikväll är stor. Mycket stor.

Sommaren I City

"Du var inte rädd, du var feg"

Idag; är en sådan där dag då jag skulle ha hunnit med mycket. Men hann med mycket lite.

Ett minne; "Man ska inte fly ifrån något man inte kan återvända till" står det i ett sms jag får från en vän. Jag sitter på en buss på väg till Oslo. Det råkar falla sig så att jag dagen innan spenderat kvällen i allt för många goda shotars lag. Jag mår väldigt illa. En ofrånkomlig situation helt enkelt. Och busstoaletten är just så liten som busstoaletter brukar vara. Jag går ut igen och sätter mig på min plats. Känner mig som världens sjukaste människa och försöker hålla munnen stängd resterande tid av resan.

Jag känner mig sällan särskilt modig. Ibland händer det att jag kastar mig ut ifrån plan, eller från broar (med rep i foten) som för att motbevisa mig själv. Men det är inte samma sak, jag vet det.

Jag och Mörkrets furste har köpt rabarber. Vi ska göra rabarberpaj. Nu kan allt hända.

But You´ve Gotta Make Your Own Kind Of Music

Men nej, för jag har inte sett nån som dig än.

Jag har; lärt mig 1900-talets alla presidenter i USA. Är allt detta för att slippa plugga.

Igår; är jag på väg hem ifrån Riorio. Vill du följa med hem till oss? Från utanför elvans klockan halv fyra, nej det känns inte som det va. Brukar du ha glasögon annars frågar hans kompis. Jag känner igen dig. Jag känner igen dig också, det var på 16 bussen. Jag kom på och var väldigt upprörd. Just det säger han. Vad häftigt. Du var en cool tjej minns jag att jag tänkte. Sedan går jag hem.

Jag har problem med att släppa. Ibland får jag känslan utav att mina vänner vill ta mitt huvud och dunka in det i närmaste vägg. Ibland tänker jag att det kanske inte är en sån dum idé trots allt.

Och man går till den där båten. Och man står på den där båten. Och man går hem från den där båten. Och allt är annorlunda. Och allt är samma.

Börjar allting om nu?

Mauvaise Foi

Jag dricker grönt te med ingefära, Ellen säger att jag blir frisk då. Färsk ingefära är starkare än vad man kan tro.

Sommaren har alltså kommit nu. Märkligt, ändå väntar jag fortfarande på att den ska anlända.

Jag har en inneboende önskan som lyder; åka ut på landet och sitta där och studera på en pinne tills det att jag faller ner, alternativt skrivit klart min uppsats.
Ändå; jag finner mig själv göra freudianska felhandlingar såsom att glömma datorsladdar på kontor. Hjälp till självhjälp.

Förra helgen är jag i Värnamo. Jag älskar att åka bil. Fast mark under fötterna, ankdamm i alla ära. Och så skulle jag vilja ha varit i alla städer.

Kvällens visdom; det där med tid. Att den går. Och att det i många fall kan vara mycket bra.

It Ain´t No Use To Sit And Wonder Why, Babe

"Jag orkar inte bry mig om det nu, jag står ju här och spelar boule"

I morse ser jag Caleb i OC snedda över spårvagnsspåret. Rättelse; i morse ser jag en man oerhört lik Caleb i OC snedda över spårvagnsspåret. Omskakande.

Min barndomsvän Josefin har vid upprepade tillfällen uttalat att jag var ett sådant barn; som satt i sandlådan en hel dag med vita kläder utan att bli smutsig. Att hon i sin tur lyckades bli lika sandig och snorig varje gång. Hurvida detta är en efterkonstruktion framgår ej, men livet verkar ha förändrats en del sedan dess.
Efter en dag i sandlådan är mina vita skor smutsgrå. Och alla de där små svarta handavtrycken på mina ljusa tröjor.

Det man icke kan tala om, därom måste man tiga. Sa en man en gång.

Go Away From My Window

Ibland tänker jag att livet är som ett memory, där alla brickor ligger huller om buller.
Ibland tänker jag också att livet är som Rubiks kub.

Jag är hemma hos mor för att påbörja en analysuppgift. Då jag inte kan städa som ursäkt, väljer jag istället att somna på soffan. Jag vill inte gå så långt som att säga destruktivt, men det är i vart fall icke uppbyggande. Hur jag försöker projicera den där bilden av en liten gubbe på min axel. Hur jag misslyckas.

Konsonans; Att någon känner ens ansikte bättre än man själv gör. Att beställa två fatöl. Att halsa ur en passionsfruktflaska utanför Hemköp. En blick. Ett regn.

Dagens dödssynd; Lättja

I Hear Your Voice In Every Sound

"Och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig. Spelar det någon roll? Nej kanske ingen, kanske allt egentligen."

I helgen; Jag går promenad med Ipod och Håkan. Läser om Serbgranen och om granen. Sedan orkar jag inte läsa fler skyltar.

Diverse fester med mer eller mindre trevliga möten.

Och det är någonstan mellan det att han tror att mina föräldrar heter Annika och Ragnar och att jag tycker mig höra honom kalla mig för Julia som jag inser att han inte vet vem jag är. Möter en gammal barndomsbekant, vi samtalar för länge för att det ska kännas bekvämt att berätta att han tagit fel. Jag håller god min. Jag känner mig jävligt störd.

En del människor verkar snarare mer kapabla till att visa sin oförmåga än vice versa. Petter orkar knappt ropa på vargen längre och människor bara fortsätter att såra varandra. Det gör mig ont.

När jag blir stor ska jag ha en stor trädgård med bara körsbärsträd i.

"Och du undrar vem som kysser henne nu, och du undrar vem, vem om inte du"

Johnny Loves Rosie

"Jag går aldrig och lägger mig, jag bara vaknar och vaknar"

Jag har tappat mina nycklar. Jag har varit inne i varenda affär från magasinsgatan till hagaparken. Ingenstans. Fruktansvärd ångest.

Och en del människor gör man allt för; Jaha, du vill att jag ska gå över de här glödande kolen, det gör jag gärna.

Jag sjunger Bä bä vita lamm för Alice. Folk sneglar. Vi tar en promenad med Bianca. Hon ringer och får reda på att hon kommit in på scenskolan. Vi står och hoppar i sanden på en lekplats. Strax efter inser jag det fatala misstaget att ha givit mina nycklar till en ettåring.

Mörkrets furste ligger brevid mig och läser The Game. I den kan man lära sig hur man spelar olika slags spel.

En gåta;
Den som bygger mig behöver mig inte.
Den som köper mig vill inte ha mig.
Den som får mig vet inte om att den behöver mig.
Vad är jag?

Strangers In The Night

There´s no such thing as a free lunch

Ett minne; Det är sommar. Pappa har hyrt ett hus på flatön. Det är på den tiden då jag läser Frida´s sommarnummer. Mamma och Björn är på besök och vi spelar krocket i trädgården. Runtomkring är alla de där vidriga spyflugorna. Mitt klot kommer lite avsides och det krävs ett hårt slag. Träffa inte min bil nu, säger Björn. Och hur krocketklotet flyger i en perfekt båge, förbi Björns risiga Saab, för att landa mitt på motorhuven på pappas röda cabriolet. En buckla är ingen buckla.

Idag är jag och Alice på museum. Vi tittar på fiskar. Sedan promenerar vi in till stan.

Jag har spränghuvudvärk. Bör skaffa linser tror jag. En linstyp som blivit allt mer populär är linser i silicon-hydrogelmaterial skriver wikipedia.
Har tills dess tagit beslutet att aktivt upphöra med att hälsa på folk, alternativt kisa mera. Det känns alltid lika obekvämt att några meter senare inse att man vinkar åt en främling.

Follow These Eyes

"Du säger att kärleken aldrig var till för dig, att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig"

Om regn;
Det ligger något högst förnedrande i det här med regn. Att det droppar vatten uppifrån, ned på ens huvud.
Rinner ner i ens panna och in i ögonen så att man inte kan se något.

Idag är jag så trött att jag inte förmår mig. En önskan om att sömn skulle ha den effekt på trötthet som ett glas vatten har för törsten. När bekanta förbehåller sig rätten att påpeka hur trött man ser ut.
Men när tröttheten står i direkt relation till att man har just så många underbara bekanta, släktingar och vänner känns den fullt acceptabel. Och när det ligger manchego-ost i kylen och choklad på bordet. För er har jag bakfylleben och tampas med tomburkar tusen gånger om. Denna gång var det dock Johannes som gjorde det.

Och när man väljer nya saker för att bli av med gamla, bara för att inse storheten i de gamla. Blir då inte endast effekten som i det där skolexemplet; tänk inte på en rosa elefant.

Och visst är det kanske så att man alltid kommer att höra det man vill höra.
Människor tycks ha en förmåga att omvandla en impertinent sanning till osanning efter tycke och behag. Så egentligen är den kanske inte så eftersträvansvärd? Men det måste finnas ett mellanting mellan det och att stoppa huvudet i sanden?

Just Like Honey

Dödsdansen.

Och allt flyter. Även om jag ofta ställer mig tveksam.

Det är Påskafton igen, hemma hos pappa. Han frågar vad jag ska göra i Påsk. Jag säger att jag tycker att påsken är slut. Pappa säger att man inte kan säga så. Att jag aldrig på nyårsaftons eftermiddag skulle säga att nyårsafton är slut. Fredrika säger att hon tycker att Påsken inte finns. Sedan äter vi mat som är gul av saffran och god.
Sedan; EN drink i goda vänners lag på någon bar någonstans.

Och kanske är det så, att jag är utsatt för ett kosmiskt skämt. För jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt.

Och springa hem och äta ett påsklamm. Det låter bestialiskt på något vis. Tankarna förs till den där artikeln i tidningen idag. 73 400 000 nötkreatur i Amazonas. 73 400 000 nötkreatur man inte vill möta i en mörk gränd.

Que Sais-Je?

"En svala gör ingen sommar" och "Everybody loves a big fat lie"

Idag får jag ett meddelande utav Victor; "Jävla kukväder" står det och så är det en bild på honom i någon slags snökaos. Daterat Stockholm idag.

Och visst blir man lite lätt förvirrad; i söndags promenerar jag med mamma och Mörkrets Furste i Botaniska, och på måndagen drar jag upp persiennerna och får där utanför skåda den där vintern man läst om i historieböckerna.

Igår är jag och Alice på Plikta. Det är mest pappor och mor/farmödrar där denna dag. Alltså; inga mammor som sneglar osympatiskt med : du-din-unga-mamma-blicken.
Vi gungar lite men traskar mest omkring i leran. Det hela framkallar en del minnen; en gång när jag var liten så glömde jag en gosedjurskatt på det där tåget som finns i utkanten av den sedd med dåtidens blick gigantiska lekplatsen. Det var en vit katt med rosa nos och luddig päls. Jag kunde vakna på nätterna flera år efter detta och sörja den förlorade katten (helt sant). Händelsen utgjorde alltså lite av ett trauma i min barndom.

Jag försöker med någon slags mental förmåga påverka en kaffemugg att utdela den uppiggande effekt som ryktet faktiskt utlovar. Men icke. Allt är en lögn.

En del relationer verkar ha någon slags medfödd defekt där en dialog tycks omöjlig eller åtminstone jävligt komplicerad. Men som en av mina kloka vänner säger; ingen är svart-vit. Synd; det hade varit både enklare och snyggare. Eller?

Bubblare; Ett år närmare visheten, Jakob, Påsk och Lyckholms (utan inbördes ordning)

I See You Everywhere Around

"Hur kul är det på Skål egentligen? Jag menar det finns ju en ram runt Skål för hur kul man kan ha där."

Idag; var jag hos tandläkaren. Det är fantastiskt hur man på ett kick blir niohundra spänn fattigare. Det går så snabbt. Jag ska bara borra lite säger han. Jag lever på något sätt med föreställningen om att det tar tid att förlora pengar. Att det är en process.

Igår; var jag inne på T-Livs. En affär som jag besökte senast under gymnasiet. Även om jag ramlat förbi där alltför många gånger sedan dess. Jag tyckte mycket om någon som jobbade där på den tiden.

Det märks att det börjar bli vår. Det tar sig uttryck på det viset att man plötsligt träffar på folk igen. Jag tycker mig även hela tiden se folk som inte alls befinner sig i den här staden. Men så är det ibland.

Och den där serien om Kreuger som gick på tv julen -98. Såg den igen för ett tag sedan. Jag tycker fortfarande om den. Diskuterar med Ylva om det är så, som när hennes pappa blir överväldigad av att någon gammal film visas på tv. En film som i själva verket är riktigt dålig, bara det att han har någon form av minnen till den.

Men, ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten.

Look What They´ve Done To My Song, Ma

"Även om hon tyckte att hennes liv hade blivit tilltrasslat, så som vuxna liv brukar bli för dem som lever dem."

Fantastisk dag.
Promenerar och gungar med Anders och Alice i Slottskogen. Ligger i mitt rum och studerar stuckatur och hur solen lyser in genom fönstren. Går stadens gator med Agnes.

Jag har fått någon slags utslag. Mörkrets Furste tror att det är böldpest. Det ska tydligen vara jävligt smittsamt. Wikipedia skriver att obehandlad böldpest har en dödlig utgång på 30 till 90 %. Lite flytande sådär som Wikipedia kan vara.

Ja, vad är rätt och inte. Vad spelar roll och inte. Kanske inget, kanske allt.
Nu åker jag till snön och härjar.

Bubblare; Ellen och Malbec.

If This World Were Mine

Ty det angår dig när grannens vägg brinner, heter det.

De där människorna man springer förbi hastigt varje dag i trappan eller hör mumla bakom väggen på kvällarna.
Kunskap om andra som är av det slaget, grundad på hastiga iaktagelser eller lösa rykten, ger alltid upphov till vissa spekulationer.

Det ligger en hund begraven
För, jag tycker att det är lite underligt att de som bor under, en familj på ca trettio personer, länge bodde i en näst intill tom lägenhet. Sedan det stora flyttlasset kom för några veckor sedan syns de allt mer sällan till.
Väck ej den björn som sover
Och, jag undrar hur han som bor brevid blev så arg. Han är inte bara osympatisk, han tränar också ultimate fighting och ser ut som att han har en viss förkärlek till sådant-man-äter-och-blir-stor-och-stark-och-agressiv-av.
Det går vissa rykten om att han skulle sälja olagliga substanser av något slag, tyärr tror jag att dessa rykten har väldigt liten förankring i det som kallas sanning. Men jag lever på hoppet.

Städa framför din egen dörr innan du städar framför dina grannars, heter det också.
Men; världen skulle vara trevligare om alla människor vore charmiga. Kan det sägas tillräckligt många gånger?

Sedan jag och Mörkrets Furste smälte choklad och smetade ut det på pannkakorna tillsammans med sylt och grädde, så har jag inte varit sugen på pannkakor. Jag brukar alltid vilja äta pannkakor. Det här är en helt ny känsla. Nu kan vad som helst hända.

Everybody Knows This Is Nowhere

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

I morse dricker jag te för att det av någon anledning känns nyttigare. Det resulterar istället i att jag dricker både en kopp te och en kopp kaffe till frukost.
Och idag har jag ett ögonblick med den sura tanten på Hemköp. Hon är verkligen extremt sur, vanligtvis är hennes läppar så sammanpressade att man ibland funderar på om hon ens har någon mun. Men idag; hon skrattar. Och jag skrattar.
Och kanalerna svämmar över, och en bil välter på den stora bron. Och man får akta sig så att man inte blåser bort.

Ibland är livet på det viset att ingenting får gå fel. Minsta lilla rörelse kan vara förödande. Och hur man andra gånger bara balanserar vidare, helt oberörd.

Min vän Mörkrets Furste säger att man inte får fega med livet. Och min vän Ylva säger att livet inte är lätt.

Min önskelista:
Vår
Varmare vindar
alternativt; en resa till ovannämnda
ost och vin på en liten bricka
alternativt; kaffe och ett bakverk på en liten bricka

I Need A Visit To Vienna

Och en del människor vet man vad man känner för redan vid första ögonkastet. Men det är såklart inte alltid så.

Idag möter jag Agnes, ungefär fem-sex timmar efter vad det är tänkt på biblioteket. Hinner med en snabb diskussion om impulser att slå folk och hur nära dessa kan tänkas ligga galenskap. Men inte särskilt mycket studerande, alls.

Vi ser det vi vill se, vi hör det vi vill höra, för det är mycket enklare så. Men så ibland, får vi saker slängt i ansiktet eller hamnar i situationer som inte går att undvika. Man hamnar ur balans, och skakas om en smula. Men det är såklart inte alltid en dålig sak.

Och paradoxalt nog öppnar jag de där filosofiböckerna för att slippa tänka.

En Visa Om Ett Rosenblad

Men vinden var trolöst exemplar som bara ville tumla runt i skyn han blåste henne från sig, hon föll ned i dyn sen for han hastigt bort från stan och hon blev kvar

Jag finner mig själv gå omkring med ett fånigt leende på läpparna. Och det var faktiskt som att det var vår i vindarnas stad idag. Och det var mycket trevligt. Spenderar tyvärr stor del av dagen innanför väggarna på ett dammigt bibliotek. Äter lunch med Anders och Alice. Dricker mer kaffe än vad som bör vara en normal livsförbrukning. Hur dåligt är det med kaffe egentligen? Ingen tycks veta helt säkert.


Skulle ni se ett blomblad någonstans bland skräp och smuts i vår glada stad minns att hon en gång var ett vackert rosenblad hon älskade en vind en gång och hon blev hans