Love The Way You Lie

What are you, twelve?

Startar ett städprojekt på jobbet. Trots att jag inte alls jobbar med städning. Trots att jag fortfarande känner mig berusad. Trots allt. Dammar utrymmen där ingen går och engagerar städerskan i mitt projekt. Hon tittar undrande. Jag kanske är sjuk, jag kanske är vuxen, jag kanske aldrig blir äldre än tolv. Hur ska man någonsin kunna veta.

Nä ör ägonen sö trutt.

Pick up your bags off the sidewalk.

Fish Are Jumping And The Cotton Is High

Alltså jag har så jävla snygga kindben. Det är helt sjukt faktiskt. Hänger man med mig så måste man ha sex minst åtta gånger per dag. Min psykolog sa att jag är nymfoman men det är ju inte alls sant, så jag slutade. Vänta, ta här, känner du vad lent det är? Jo alltså vi är ju Sveriges bästa rockband.

Du pratar rätt mycket.

Så är det plötsligt söndagskväll igen, trots att det inte längre finns några veckodagar. E lagar mat. Få lagar så god mat som E. Cyklar hem och förbi min gamla skola. Ser en buss. En sådan där buss man åker långt bort i. Tänker på skolresor för länge sedan och att se någon för sista gången. En grön mjukisdress och en väska över axeln. Vi ses. Ja, vi ses. Men nej, aldrig mer. Sen får jag nästan en boll i huvudet och inser att det ju inte alls är en skolresa utan den där fotbollsturneringen.

I Love You James

It´s now seven

Idag: Vi packar upp och vi lägger i högar. Jag ber F lära mig lite om livet. Så F lär. En gång är för lite men två är bra säger hon. Och jag blir kanske lite klokare.

Senare: Han har tårar tatuerade i ansiktet men säger ändå att man måste vara glad. Jag förstår att han inte alls är som jag och att jag inte alls är som han. Men vi pratar ändå. Om Barcelona, om Madrid, om livet, om döden, om vädret och om kaffet. Han säger att det är skillnad på berg och människor, och jag säger att ja, det är nog så.

Snart: Twin Peaks

It´s now seven zero

Genom Eld

"Hon är ful. Jag strular inte med fula tjejer"

Ett minne; I den stora sängen i den lilla lägenheten långt borta. Och just då vill jag alltid ligga där och vara halvvaken. Men jag går upp ändå och vi går och äter frukost på Allen Street. Eller om det kanske är Houston. M äter French Toast och jag äter American Pancakes. M:s ser godare ut. M:s mat ser alltid godare ut. Man ska alltid ta samma sak som M. Men jag tycks aldrig lära mig.

Jag gör samma igen. Man lär så länge man lever. Någon annan gör samma igen. Man lär av sina misstag. Och ibland är det så. Och ibland är det inte alls så.

Igår; En Rosenlundsbrygga. En skog. Ett Nef. Och Casper och Jesper och Jonathan.

You Can´t Hurry Love

"Jag borde bli tränare"

Vi går ut och går på kullerstenen och Mästerkatten vinner en rockringstävling. Och kvällen börjar, och kvällen slutar, trots att det är en sådan kväll som inte har någon egentligen ände. Vi hoppar in i en taxi. Och jag tänker att visst vill jag lära mig mer om klassisk musik men inte just nu. Jag hoppar ur igen. Någon annan hoppar också ur. Sen går vi genom allén och jag säger nej tack men ja tack till en röd Marlboro, trots att det inte alls är så jag gör längre. Och sedan tack och kram och kanske på en spårvagn någonstans.

Och så en massa korta ögonkast och olika förmaningar, inte visste jag att det var livet.