You Just Have To Ask And Then

"Not a shred of evidence exists in favor of the idea that life is serious."

Jag har känt A sedan jag var fyra. Tjugo år inser jag. Och ändå har jag i hennes vuxna liv bara varit i hennes hem de fåtaliga gångerna två. Det där med att ta hem folk kan ju vara jobbigt och så. Men igår hände det. Det var trevligt.

Och nu laddar jag ner lost. Tjugosjutusentrehundrafemtioåtta år efter alla andra. För alla pratar, och jag förstår ingenting. Så det är lika bra.

Det är underligt det där; att man bara kan bestämma över sina egna val. Men ingen annans. Ju mer man funderar över det, ju märkligare ter det sig.

Alla Har Glömt

"Jag är trött på det kollektiva killminnet om hur härligt det var att sno målarfärg på byggen och rolla väggar för att sedan måla på dem."

Nästa dag är en sådan där dag då man inte riktigt kan komma ifrån känslan av social överdos.
Så vi äter pannkakor. Går till acne och hälsar på E. Går till fresh fish och tittar på Ms fina kläder. Det är väldigt ljust överallt och jag har väldigt ont i huvudet överallt.

För 100 år sedan fanns det en bonde i Skövde som gick runt och störde sig på en knalle. Ingen vågade hjälpa till att flytta på knallen för man trodde att det bodde lyktgubbar där under. Så lyckades bonden tillslut övertala några drängar. Under berget skulle man då komma att hitta åtta kilo guld i form av några sammanlänkade ringar. Tyvärr för bonden åkte guldet direkt till stadsmuséet sådär som guld ofta tenderar att göra.
När man hittar en skatt ska man vara tyst och hitta en bra hälare, men det förstod inte bonden.

Jag har lyckats prestera 2578 tecken. Vilket kan tyckas lite. Men vi har alla olika förutsättningar. Jag känner mig högst redo för en eskapism eller eskapad i vilket slag som helst.