Que Sais-Je?

"En svala gör ingen sommar" och "Everybody loves a big fat lie"

Idag får jag ett meddelande utav Victor; "Jävla kukväder" står det och så är det en bild på honom i någon slags snökaos. Daterat Stockholm idag.

Och visst blir man lite lätt förvirrad; i söndags promenerar jag med mamma och Mörkrets Furste i Botaniska, och på måndagen drar jag upp persiennerna och får där utanför skåda den där vintern man läst om i historieböckerna.

Igår är jag och Alice på Plikta. Det är mest pappor och mor/farmödrar där denna dag. Alltså; inga mammor som sneglar osympatiskt med : du-din-unga-mamma-blicken.
Vi gungar lite men traskar mest omkring i leran. Det hela framkallar en del minnen; en gång när jag var liten så glömde jag en gosedjurskatt på det där tåget som finns i utkanten av den sedd med dåtidens blick gigantiska lekplatsen. Det var en vit katt med rosa nos och luddig päls. Jag kunde vakna på nätterna flera år efter detta och sörja den förlorade katten (helt sant). Händelsen utgjorde alltså lite av ett trauma i min barndom.

Jag försöker med någon slags mental förmåga påverka en kaffemugg att utdela den uppiggande effekt som ryktet faktiskt utlovar. Men icke. Allt är en lögn.

En del relationer verkar ha någon slags medfödd defekt där en dialog tycks omöjlig eller åtminstone jävligt komplicerad. Men som en av mina kloka vänner säger; ingen är svart-vit. Synd; det hade varit både enklare och snyggare. Eller?

Bubblare; Ett år närmare visheten, Jakob, Påsk och Lyckholms (utan inbördes ordning)