Survivor

Drifwer dagg, faller rihm

Vi promenarar i höstkvällen. Vi pratar om tysta vinternätter och om hur vacker hösten är, sådär som man ofta gör när det ligger en massa löv på marken. Sedan pratar vi om att det är övergången mellan årstider man gillar. Början av något. Och sedan; slutet av något.

Idag; Äter lunch på det synlig-gömda caféet. Pratar om framsteg. Och sedan får vi se.

Mörkrets förste har fått pesten. Hon hostar och hostar, och jag försöker värja mig med ingefära, vitlök, kors och böner. Finns det någon nåd?

Drifwer dagg, faller rihm, alldrig kommer jag til fästemö min