lördag 29 maj 2010

It´s An Honor

"Mir Abbas Safari var den ensammaste människa jag träffat. Han hade bara ett enda nummer inlagt i sin mobiltelefon."

Jag läser om Mir Abbas Safari. Och hans sista desperata försök hos Migrationsverket. Hur Migrationsverket tre år tidigare säger att visst, homosexualitet är starkt tabubelagt i det afghanska samhället. Men Mir Abbas Safari har ju inte varit där på 17 år och därför inte manifesterat sin homosexualitet. Så länge han döljer sin sexualitet kan han leva tryggt som internflykting i Kabul. Jag läser om hur jävla pissigt hans liv varit, och jag läser om hur stora hans förväntningar var. Hur han till sist ska ge upp dessa förväntningar. Hur han ska ta sina skor och gå till polisen. Hur han där ska hänga sig i en tilldelad cell och hur han sedan ska ligga på Gävles bårhus i ett år. För det finns ingen i hela jävla världen som bryr sig ett jävla skit.

"Like I told you, it´s an honor"

Inga kommentarer: