Ibland slutar man aldrig att känna sig som ett barn. Alternativt ansvarslös tonåring. Ibland snurrar jorden några varv för fort. Ibland blir det fel. Ibland blir det bra igen.
Och vi har fortfarande blåmärken och skrubbsår på benen. Och getingar är fortfarande läskigt. Och vi dricker fortfarande saft i djupa klunkar.
Ty vi är vinden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar