söndag 1 juni 2008

But You´ve Gotta Make Your Own Kind Of Music

Men nej, för jag har inte sett nån som dig än.

Jag har; lärt mig 1900-talets alla presidenter i USA. Är allt detta för att slippa plugga.

Igår; är jag på väg hem ifrån Riorio. Vill du följa med hem till oss? Från utanför elvans klockan halv fyra, nej det känns inte som det va. Brukar du ha glasögon annars frågar hans kompis. Jag känner igen dig. Jag känner igen dig också, det var på 16 bussen. Jag kom på och var väldigt upprörd. Just det säger han. Vad häftigt. Du var en cool tjej minns jag att jag tänkte. Sedan går jag hem.

Jag har problem med att släppa. Ibland får jag känslan utav att mina vänner vill ta mitt huvud och dunka in det i närmaste vägg. Ibland tänker jag att det kanske inte är en sån dum idé trots allt.

Och man går till den där båten. Och man står på den där båten. Och man går hem från den där båten. Och allt är annorlunda. Och allt är samma.

Börjar allting om nu?

1 kommentar:

Agnes sa...

Vi och våra båtar. Den lilla, lilla staden. Jag var båtlös igår.