"Vad är det för mening med att ha det nerpackat i lådor?" eller "Vi måste släppa taget, till och med om det som är oss allra dyrbarast."
Vi pratar om vänskap. Hur man plötsligt inser att det inte finns så mycket kvar. Att man inte är samma. Att man borde släppa. Och så andra, som man aldrig släpper.
Ett minne; vi jagar varandra på rullskridskor. Runt ett av cykelförråden på gården. Det är sådana där rullskridskor med fyra hjul.
Olika dagar; Tittar på mästerkatten när hon står ensam på scen. Missar konsert och dricker äcklig post-punk-öl med lillasyster. Går stadens gator.
Bubblare; körsbärsblommor, födelsedagar och nya skivor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Släpp inte mig. I alla fall inte utan att säga till innan.
haha det gör jag inte, du är min rullskridskovän ju.
pulvermage.blogspot.com
Skicka en kommentar